Tomhetskänsla

Vet inte riktigt vad jag har för känslor just nu, en tagg av ledsenhet river i bröstet. Tillbringat dan i Knutby, träffat alltid lika underbara Kajsa och Maria, jättekul och skönt att träffa församlingen men när man kommer tillbaka hit känns det bara tomt. Den nya killen verkar helmysko, helt fixerad vid min ärr , berättade nog lite för mkt och ärligt om mig själv, tar igen det idag har jag bestämt. Tydligen riskerar han LRV för nåt sms bråk och nåt med sin förra tjej, Mirabelle berättade att hon träffat honom på 124:an, där han tydligen höll sig undan ett fängelsestraff, det säger allt, sen sa Mirabelle att fick byta avdelning för att han störde alldeles för mkt, varför kan det inte komma nån normal, fast å andra sidan, vad är normalt ? Är jag normal, om jag är det, varför sitter jag då här i såfall. ?
I onsdags när jag var ute på Lg var Kim jättesnäll, uppenbarligen mådde hon bättre än sist, det är i såna lägen som jag saknar tillvaron därute, det blir på nåt sätt så naturligt att umgås över en cigg, man blir som två "normala" tjejer i en helt "normal" tillvaro. Fast Kim är ju å andra sidan betydligt mer stabil och frisk än mig, ska flytta "hem" igen och börja jobba, när ska jag nå dit ? Att kunna gå tillbaka till ett svenssonliv, kommer jag nånsin att nå dit ?

Frivillig rumsarrest.?:?

Sitter fast på rummet, har visserligen bytt rum, väldigt bra, har lite svårt att haja bara varför man inte lät mig byta rum tidigare, jag menar om Mattias hade velat komma tillbaka hade han väl fått tagit ett annat rum. Det här rummet är ju mkt större, ljusare och ffa det finns ett skrivbord, men det bästa är ju ändå att jag kommer så långt bort som möjligt från Tommy. Skrattade gott i torsdagskväll när Marcus jobbade, Tommy hade disco som vanligt men eftersom klockan började närma sig 22 så brydde jag mig inte om att ringa ner, varvid Marcus direkt när han kommer upp drar ur proppen till Tommys rum, hämnden är ljuv.....

Har kommit en ny kille i dag, han var här ngr timmar igår så jag var ute och presenterade mig efter att Jeanette varit inne och sagt till mig. Idag när jag kom tillbaka från stan satt han och Per i soffan och pratade och såg på tv, varvid jag inte vågar mig ut från rummet utan blir sittandes i ngn slags frivillig rumsarrest, hatar när mina svårigheter sätter stopp för mig i vardagen, var och lånade en bok om Asperger syndrom på biblan, ingen rolig läsning, allt för mkt som stämde med min verklighet....

Väntar fortfarande på besked om framtiden, blir inte lättare att vänta av att dagarna går, slits mellan hopp och misströstan. Vad gör jag om de säger nej ? Det ända jag vet är att då lär jag inte klara av att inte intoxa, får jag inte komma till Klockarbo kan jag lika gärna ge upp, jagh vägrar att sitta här mer en sekund för länge. Varför kan det inte komma hit lite "normalt" folk, fast å andra sidan är jag lite kluven till det oxå, vill eg inte ha hit nån borderlinebrud, "gillar" lite att inte vara som de andra, men det går ju inte att prata med dom som bor här.

Kanske är dags att försöka ta sig ut från rummet, går ju alltid att hämta ett glas vatten, eller gå ut och röka på balkongen