Blott en dag, ett ögonblick i sänder....

Allt är kaos och jag lyckas inte få ordning på livet, liv och liv förresten just nu känns det mest som en tillvaro, jag lever och dagarna går men de saknar totalt nån mening känns det som. Tre veckor sen senaste terapin men imorgon är det dags igen, hmmm, inget bra facit att visa upp direkt... Självskadandet har eskalerat och det tycks omöjligt att bryta beteendet, en ärrad kropp blir inte helare efter såna här veckor... Sommaren är i antågande och det känns lika pest som vanligt och särskilt när man har pågående sår, förra sommaren var det benet i år är det armen som inte vill läka, inte lika lätt att dölja heller, men det går ju liksom inte att göra nåt åt det, ja det är väl att inte skapa nya, men det är ju liksom inte så lätt, inte som att vända på en hand som vissa tycks tro.
Så nu gäller att försöka bita ihop och få dagarna att gå ,kan bara hoppas på att det vänder snart, blott en dag, ett ögonblick i sänder.

Funderar...

Funderar på vad som var vitsen med att lämna lgh:en (tillfälligt ?) och flytta ut till gg, efter den här helgen har jag lite svårt att förstå, nu är det söndag-kväll och jag har inte haft någon som helst kontakt med personalen sen igår morse och då bestod kontakten av ett god morgon när jag tvingade i mig frukosten, inget har du sovit gott, ska du gör nåt särskilt idag osv .Visserligen sa jag till Ewa, en av mina kontaktpersoner i torsdags att jag nog skulle till Jessica igår och Knutby idag, men mina planer brukar ju sällan bli som det var tänkt från början.... Inte för att "måla f-n på väggen" men med tanke på min historik kantad av intoxer och annat destruktivt beteende skulle åtminstone jag tror jag, om jag jobbade med ngn som mig börja undra om när timmarna går. men så funkar det tydligen inte här. Vad blir då facit, jaq har ångest och får försök hantera det själv. vilket ju inte alltid går så bra.... Nu blir det till att försöka sova lite så man orkar upp till låtsasjobbet i morgon bitti, känner mig så inspirerad att gå dit, not.

Förtydligande

Tänkte bara förtydiga det här med mina boenden, HVB-hemmet (Göransgården, gg) ligger i Danmarks kyrkby utanför Uppsala. Det är här personalen finns, även om de skulle kunna komma hem till mig i lgh. Så just nu bor jag i ett halvmöblerat rum ( säng, tv och fåtölj, inte direkt så personligt) i Danmark, för att ha nära till personalen så att de kan hjälpa och stötta mig mer än bara ringa. Sen har jag en lägenhet mer nära U-sala, i rörbäcken, en etta. Huset består av tre ettor plus en stor lgh, som det bor "en frisk familj" i, huset ägs av gg, så vi som bor där så att säga tillhör gg. Så jag har dubbla boenden just nu, hoppas att det blev lite mer tydligt.

Tillbaka i Danmark

Ja då var jag tillbaka i Danmark igen, i ett rum som ekar mer än känns som ett hem. Dagens I-landsproblem tycks vara att jag saknar min tv och boxer, är ju Grey´s Anatomy ikväll, fast å andra sidan har jag redan missat två avsnitt på raken, för 14 dar sen hade jag grävt för djupt i tablettburken och förra vecka var jag ju hos mamma och pappa, fast jag grämer mig ändå över att jag missar det. Tandläkaren på förmiddag, med veckans största överraskning, kostar gratis ! Okej den avgiften kommer ju sen när arbetet med tanden är klart, men det kändes ändå ganska bra att kunna gå därifrån utan hål i plånboken....

Har inte riktigt gjort allt skulle ha gjort i dag, det sista min KP sa innan hon gick hem var; "glöm inte att du ska gå ner till sjuksyrrorna och få hjälp med oml" har jag gjort det? svar nej, drar på det och till slut blir det försent, klockan slår 4 och syrrorna går hem. Är inte helt nöjd med mitt agerande, vet ju att hon kommer fråga i morgon och kan inte ljuga.

I morgon är det handledning för mina KP:s av min psykolog, ska få vara med en stund, är nog ganska tudelad, på ett sätt vill jag inte alls vara med, avskyr att sitta på möten som handlar om mig och mina problem, men å andra sidan vill jag veta vad de säger om mig, som sagt pest eller kolera.

Vånda inför förändring

Våndas och får ångest inför i morgon, är äntligen (?) dags för flytten tillbaka till ett rum på GG. En förändring är alltid svår men det här känns extra jobbigt, vet ingeting känns det som, det ända jag vet känns som är vilket hus jag ska bo i och att personalen satt upp oranga gardiner, men allt annat då ? Vad ska jag ta med mig, hur mkt är "lagom", vill inte hamna i ett läge då jag har med mig antingen alldeles för mkt men inte tvärtom heller. Återigen spökar hjärnmonstren kring vad andra ska tycka och tänka. Försöker att vara Mindfull, men det är svårt, tankarna snurrar och jag har svårt att få nån ordning i kaoset. Hoppas att det här blir bra, men som sagt förändringar och att känna att jag inte har kontroll över situation är påfrestande. För en gång skull längtar jag efter fredag och att träffa psykologen, fast bara om hon har fått nåt besked från min biståndshandläggare kring om det är nån vits med att skynda på diagnosutredningen, annars har jag inte så jättestor "lust" att ha terapi och göra kedjeanalyser av mitt självskadande sen sist, har inte gått så bra att "hålla sig i skinnet", inte ss och inte spara tabletter. Skulle ha varit på Plastiken idag och lagt om såren på armen, men det kändes inte möjligt eftersom jag hade ss igår. Skammen brände för mkt och då betalar jag hellre för ett uteblivit besök än går dit med skammen,