Ser tillbaka på ett dygn med mkt ångest och många tårar som trillat nerför kinderna. Var med om en upplevelse igår kväll som jag väldigt gärna klarat mig undan. Hade tidigare en granne ute på mitt boende som uppträtt hotfullt mot mig, kommer inte längre ihåg varför han var hotfull då men så var det. Men igår rann det väl över för honom igen, jag kom tillbaka efter att ha varit på permission hos mina föräldrar ett tag, personalen som jobbade var väl införstådda med att jag tycker att det är jobbigt att komma tillbaka så de tog lite extra hand om mig och var med mig ganska mkt så att jag inte skulle bli ensam så mkt med tankarna. Dristade mig till att säga till personalen att det var så skönt att det funkat bra att komma tillbaka, men det skulle jag med facit i hand inte sagt....
Grejen är den, måste jag förklara först att den där grannen hade flyttat från boendet, men när jag var nere hos mamma och pappa fick jag info om att han var tillbaka men att han bodde i en husvagn på området så jag skulle nog inte se och höra så mkt från honom. När jag kommer hem inser jag ganska snabbt att det är ngn som spelar Väldigt hög musik, han är tillbaka vägg i vägg med mig, hur kunde personalen missa den "lilla detaljen" de borde ju vid det här laget veta att jag nog skulle ha behövt den infon. Efter ngr timmar med oavbruten hög musik ( hörs utomhus över hela området, för att förklara decibelnivån) ger jag upp och går ner till personalen eftersom klockan passerat 22. Personalen följer med upp och jag går in till mig, hör hur han dividerar med personalen och förstår att han inte direkt är nykter men han sänker musiken och personalen kommer in till mig. Efter ngr minuter slits dörren upp och han kommer instormandes och börja gapa på mig, " att du din jäveln tål minsann ingenting och jag ska mörda dig, även om jag inte har en pistol så finns det andra sätt, jag ska iväg men jag kommer tillbaka när du minst anar det" vilket leder till att jag totalt bryter ihop, hyperventilar och hör ett gällt skri, inser att det är jag som låter och tårarna börjar spruta. Varvid han rusar ut och slänger igen dörren och personalen skyndar sig att låsa om oss. Han bankar och slår på dörren men går efter en stund därifrån, vi vågarv inte gå ut förrän extrapersonalen kommer så vi kan springa ner till andra huset, där jag får vara under natten och i morse fick jag följe av personalen upp till rummet så jag kunde packa ihop och åka iväg till lgh där jag nu får bo.
Visst var det meningen att jag skulle börja prova att sova i lgh:en men då gällde det bara en natt i veckan, sova och äta frukost i lgh:en och sen skulle jag åka ut till boendet igen, inte att jag skulle tvingas fly mer eller mindre hals över huvud. Jag kan inte åka tillbaka så länge han bor där, vad är det som säger att han inte gör verklighet av sitt hot, även om personalen säger att han inte kommer att göra, kan de garantera det ? Hans kontaktperson hade pratat med honom idag men han blånekar, han har inte skrämt eller hotat mig och förstår inte alls vad jag har fått det ifrån.
Så jag ser tillbaka på en dag där jag stundtals bara suttit skakat för att hela händelsen spelas upp för mitt inre igen och det känns som jag är tillbaka i rummet.
