Det gör ont

Det gör ont att inse att msk väljer bort mig, det gör ont att sakna ngn som man så gärna vill ha kontakt med. Vill ju så gärna ha kontakt med M. men vet inte längre hur man gör, är så rädd för att det ska bli fel, eller har det redan gått snett ? Vill inte störa, orkar inte med ett nej, men tar tystnaden personligt, vad har jag gjort för fel, varför räknas jag inte längre......
Saknaden är stor efter E. hon är/var (?) min allra bästa vän, det är få saker som hänt de senaste åren som jag inte delat med henne, mitt i all sjd har vi ändå kunnat skratta åt eländet, men nu har det gått över en månad sen sist jag pratade med henne, vill inte tänka det värsta men ibland är det svårt att låta bli, ringer och ringer men får inget svar.....
Ytterligare en helg att genomlida, vet inte varför det har blivit så att helgerna känns så pest, när man inte jobbar är det ju eg ingen större skillnad på om det är tisdag eller lördag, men jag antar att det är känslan, känslan av att när det är helg så gör man sånt som inte gör på veckorna, men för mig blir det ingen skillnad, jag är lika ensam oavsett vardag eller helg.....

En röra av tankar

Snart är veckan i Stenstorp till ända, imorgon går tåget norrut igen, hoppas att helgen blir bra, lär kännas ganska ensamt efter en vecka med msk runt omkring mig dygnet-runt. Annelie är hemma igen, lika gapig som vanligt, pallar inte riktigt allt oljud.... Det gick inte lättare att träffa Robban den här gången heller, fattar inte varför det ska vara så svårt, men jag känner mig så underlägsen när jag är i samma rum som honom. Fick höra att han träffat nån av alla byns sladdertackor, som frågat om vem av systrarna han var gift med och vad jag gjorde, ja vad svarar man på det, "hon bor i Uppsala". Man kan ju inte gärna svara, "jo hon är ett riktigt psykfall som åker ut och in på psyket".
Verkar som nätverksmötet äntligen ska bli av nästa fredag, är Väldigt tu-delad, å ena sidan vill jag ju ha det här mötet, men å andra sidan får jag ångest bara av tanken på att vi ska ha mötet. Tänk om det skiter sig totalt, vad gör jag då ? Kicki är på sitt allra fjäskigaste humör just nu, känns ju väldigt lägligt att bli det två veckor innan mötet, då kan jag ju inte klaga på nåt.
Jossan verkar ha fått sig en tankeställare oxå, den här veckan har hon vid flera tillfällen påtalat att jag har autistiska drag, varför har hon kommit på det nu, och har hon rätt ? Det stod tydligen i remissen till neuropsyk att frågeställningen var Autism-spektrum., inte är jag väl Autistisk, eller är jag det ?

Länge sen sist

Älskade syster yster

Inser att det var ett tag sen sist, men inte mkt nytt händer... Väntar på besked från kommunen om nätverksmötet, det är Verkligen på tiden att det blir av. Trist att det ska behöva till att Mamma ringer Lotta för att ngt ska kunna hända, surprice, surprice, Lotta hade fått helt andra signaler från GG kring hur placeringen funkar.... Hoppas att hon bokar in en tid snart för det är inte dag för tidigt, när jag träffade Kicki i samband med att jag hämtade medicinen tidigare i veckan blir det ännu mer uppenbart att hon inte lyssnar, hon hade inte hört nåt från Lotta och ifrågasatte varför vi ska ha möte. Sen har hon fått för sig att jag ska ha en ny praktikplats på typ Rusta eller IKEA, jag vill inte byta, ja menar får de bara ordning på orden så gillar jag ju att sittta där, men nej Kicki lyssnar inte utan förväntar sig en lista på var jag vill vara tills nästa gång vi ses.

Ska bli så skönt att Jossan kommer upp och jag ska följa med henne ner, visst en vecka hos familjen Enocksson och Wing kommer att tära, men jag slipper iaf vara ensam med allt, ha närmsta hjälp en halv mil, och dessutom väntar ju Ullared med Jossan, det är ju en sån sak som vi gjorde bara hon och jag innan jag blev för sjuk för att behöva hjälp av vården, känns så skönt att vi har fått en så mkt bättre relation idag än för bara ett år sedan. Sen ska vi gå på Falköpingsrevyn, lär få mer än tillräckligt stor dos av västgötskan, får väl sitta brevid Jossan så att hon kan tolka.