Det gör ont

Det gör ont att inse att msk väljer bort mig, det gör ont att sakna ngn som man så gärna vill ha kontakt med. Vill ju så gärna ha kontakt med M. men vet inte längre hur man gör, är så rädd för att det ska bli fel, eller har det redan gått snett ? Vill inte störa, orkar inte med ett nej, men tar tystnaden personligt, vad har jag gjort för fel, varför räknas jag inte längre......
Saknaden är stor efter E. hon är/var (?) min allra bästa vän, det är få saker som hänt de senaste åren som jag inte delat med henne, mitt i all sjd har vi ändå kunnat skratta åt eländet, men nu har det gått över en månad sen sist jag pratade med henne, vill inte tänka det värsta men ibland är det svårt att låta bli, ringer och ringer men får inget svar.....
Ytterligare en helg att genomlida, vet inte varför det har blivit så att helgerna känns så pest, när man inte jobbar är det ju eg ingen större skillnad på om det är tisdag eller lördag, men jag antar att det är känslan, känslan av att när det är helg så gör man sånt som inte gör på veckorna, men för mig blir det ingen skillnad, jag är lika ensam oavsett vardag eller helg.....