Har bestämt mig för att börja skriva, skulle inte tro att ngn hittar hit längre, så det känns ganska ofarligt att skriva nåt. Väldigt, väldigt länge sen jag skrev, och tragiskt nog, får man använda det ordet? så har inget förändrats sen i nov, tre månader ytterligare av mitt meningslösa liv har gått. Summan av dem,
en brännskada sen i november som inte läker (hört det förut????), så nu har jag gjort första besöket på plastiken, slipper operation den här gången, kör en mer utrdragen behandling, lapis igår och nästa besök 2,1/2 vecka senare, ja det lär ju säkert läka bättre av en behandling, kanske är jag cynisk, kanske är jag ego, men jag orkar inte med att leva med konsekvenser av gamla ss genom att ja sår som inte läker.
Pappa ska göra sin op på måndag, känns verkligen inte lugnt, oro/ångest/rädsla och sorg, hur osams vi än blivit pga min flytt och sjukdom så kommer han ändå alltid att vara min lilla pappa som Älskar så djupt, vem ska jag annars diskutera väder och hockey med ? hoppas du förstår att jag försöker lätta upp ett laddat ämne.
Arbetsrelationen mellan K och mig har totalt havererat och ingen tycktes vilja vara med den andre, jag sa ifrån och trodde att vi gått skilda vägar, men nu fick jag tydligen inte göra så och det tycks som att våra vägar måste fortsätta korsas, varför kan jag inte bara få flytta därifrån? Inte allt men så mkt, skulle ha en chans att kunna funka åtminstone en gnutta bättre om jag hade en annan boendeform med ett annat typ av stöd från personal.
Orkar inte skriva mer nu, har varit en intensiv dag, inte sovit sen igår morse óch idag har jag totalt stressa runt i en cirkel, gjort allt och inget, inget har blivit rätt och maten har tryckts ner i halsen. Alltså absolut ingen bra dag, betyder det här att det är dags att krascha snart, kommer jag att landa mjukt eller blir verkligheten för tuff att hantera ???
en brännskada sen i november som inte läker (hört det förut????), så nu har jag gjort första besöket på plastiken, slipper operation den här gången, kör en mer utrdragen behandling, lapis igår och nästa besök 2,1/2 vecka senare, ja det lär ju säkert läka bättre av en behandling, kanske är jag cynisk, kanske är jag ego, men jag orkar inte med att leva med konsekvenser av gamla ss genom att ja sår som inte läker.
Pappa ska göra sin op på måndag, känns verkligen inte lugnt, oro/ångest/rädsla och sorg, hur osams vi än blivit pga min flytt och sjukdom så kommer han ändå alltid att vara min lilla pappa som Älskar så djupt, vem ska jag annars diskutera väder och hockey med ? hoppas du förstår att jag försöker lätta upp ett laddat ämne.
Arbetsrelationen mellan K och mig har totalt havererat och ingen tycktes vilja vara med den andre, jag sa ifrån och trodde att vi gått skilda vägar, men nu fick jag tydligen inte göra så och det tycks som att våra vägar måste fortsätta korsas, varför kan jag inte bara få flytta därifrån? Inte allt men så mkt, skulle ha en chans att kunna funka åtminstone en gnutta bättre om jag hade en annan boendeform med ett annat typ av stöd från personal.
Orkar inte skriva mer nu, har varit en intensiv dag, inte sovit sen igår morse óch idag har jag totalt stressa runt i en cirkel, gjort allt och inget, inget har blivit rätt och maten har tryckts ner i halsen. Alltså absolut ingen bra dag, betyder det här att det är dags att krascha snart, kommer jag att landa mjukt eller blir verkligheten för tuff att hantera ???
Kul att se dig här men väldigt tråkigt att inget har blivit till det bättre. Jobbigt med din pappa också, det gör ju inte saken bättre. Skriva kan vara bra i alla fall. Kram
SvaraRadera