Jag får liksom ingen ordning

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan vara så förfärligt
Det kan vara så bra
Om nätterna har jag förskingrat så mkt förstånd
Det kanske var pundigt
Det kanske var bra

Det tysta ekot är av ett slag för sig
Det kommer ensamt om det är nåt att ha
Vad du än gör, ta inga råd från mig
Jag vet dom fungerar inget bra

Det är lätt att se hur sjuk man en gång var
när såren läker och regnet känns

Den här sången känns ganska typisk för mitt liv just, inget tycks fungera som det ska, med Pappa som ligger hjärtintensiven eftersom sin operation, Susanne som avslutar sitt arbete med mig vid månadskiftet (skriver nog ett eget inlägg om det) och samarbetet med GG funkar lika dåligt som vanligt. Undrar om lösningen fortfarande är en egen lägenhet, kommer jag att klara det ? Utan ngt som helst stöd överhuvudtaget, är allt annat än optimistisk inför det faktum att jag efter mer än 5 års terapi, visserligen med 14 olika terapeuter och de första 4 åren innebar Dbt, men ändå, hur ska det gå när jag inte längre har ngn att ventilera med. Det var ju en stark bidragande orsak till att jag hamnade på Ava sist, att jag inte hade haft ngn att prata med när jag kom tillbaka till U-sala efter att ha varit iväg så länge och nu ska det bli verklighet, känns allt annat än bra.....