Nu har jag bott fem veckor på nya stället, helvetet på jorden om man ska uttrycka sig milt... Blir precis tokig emellanåt på det här stället och de som bor här (typ 7,11 gånger om dan) Tommy som vankar bort och fram framför tv och vars fötter och skor luktar värre än en spya eller Eric som verkar ha tappat verklighetsuppfattning helt och kommer med massa ovidkommande kommentarer, Karsten som säger 900 och 18 blinda och skrattar, själv vet jag inte om jag ska skratta eller gråta åt eländet,oftast blir det tårarna som rinner.
Förra helgen blev katastrof, lördag em kändes allt totalt nattsvart och jag ville bara bort, tog tabletter för att få en paus från tillvaron, men slutade på AvA, inte riktigt enligt planen.... Tog mig igenom timmarna på akuten genom att gråta åt allt och inget, "hemma" igen på söndan fortsatte tårarna att spruta.
Haft en vecka då jag blivit räddad av alla mina vänner, och dit räknas defintivt inte dom på Lenagården, har inte hört ett pip från dem sen jag flyttade så nu skiter jag i dom, orkar inte med mer att det bara är jag som hör av mig. Träffat Yvonne, Mirabelle och Carin, härligt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar