Allt är kaos och jag lyckas inte få ordning på livet, liv och liv förresten just nu känns det mest som en tillvaro, jag lever och dagarna går men de saknar totalt nån mening känns det som. Tre veckor sen senaste terapin men imorgon är det dags igen, hmmm, inget bra facit att visa upp direkt... Självskadandet har eskalerat och det tycks omöjligt att bryta beteendet, en ärrad kropp blir inte helare efter såna här veckor... Sommaren är i antågande och det känns lika pest som vanligt och särskilt när man har pågående sår, förra sommaren var det benet i år är det armen som inte vill läka, inte lika lätt att dölja heller, men det går ju liksom inte att göra nåt åt det, ja det är väl att inte skapa nya, men det är ju liksom inte så lätt, inte som att vända på en hand som vissa tycks tro.
Så nu gäller att försöka bita ihop och få dagarna att gå ,kan bara hoppas på att det vänder snart, blott en dag, ett ögonblick i sänder.
Vet inte vad jag ska skriva för det mesta känns bara dumt. Men en stor kram till dig!
SvaraRadera