För trött för att blogga

Insåg¨att det visst gått en månad sen sist jag skrev, inte för att det inte hänt ngt men jag orkar helt enkelt inte med att skriva. Utredningen som jag skulle gjort till hösten och behövt bekosta själv är nu gjord inom landstinget, tack underbare A. läkare på affektiva mottagningen som legat på och tjatat så jag fick träffa en psykolog redan nu. Alla tester och intervjuer är gjorda, nu är det bara att vänta på att det blir onsdag då jag ska tillbaka och få veta resultatet, så nu är jag lite nojig för det, tänk om det visar sig att både min läkare och psykolog haft fel när det gäller Asperger-misstanken, hur hanterar jag det då, det skulle ju i så fall innebära att jag fortfarande är konstig men att det inte finns ngn förklaring till det, ja, jag får väl ta den fighten med mig själv då. I morgon kommer pappa upp och ska vara med mig ngr dagar, mår för dåligt för att kunna vara själv nu när min KP gått på semester och sommarvikarierna och jag inte riktigt klaffar, minst sagt. Den ena har sagt att jag har ett korkat beteende eftersom jag självskadar och den andra är bara för mkt, alldeles för flamsig och ostrukterad, inte riktigt vad jag behöver nu...

Apropå självskadandet, har varit på närakuten eftersom brännskadan på benet inte vill läka utan blir infekterad, men läkaren där vill inte befatta sig med det utan skickar hem mig utan åtgärd. Så i veckan ringde ssk på boendet till plastikmottagningen för att ta reda på hur vi skulle hantera såret, slutade med att jag fick komma dit i onsdags och få det lapiserat, tillbaka i fredags och då fick jag träffa jourläkaren, vilket resulterade i att jag hamnade på väntelistan till ny operation, skulle ske de närmsta veckorna, lär väl återkomma i ämnet då. Känns tudelat, visst är det bra att de tar det på allvar men det är det där med att ligga sjukvården till last, nästan alla mina vårdkontakter beror ju på att jag är psykiskt sjuk och de konsekvenser mitt beteende resulterar i. Det är väl bara att vänta och att hoppas på att operationen lyckas.