Allting går to hell just nu, gårdagen slutade med nästan 60 st krossade alvedon, varför kan jag inte vara som en normal 27-åring ? Illamåendet kommer som ett brev på posten, nattmedicinen hann nog aldrig ens ner och vända så nattsömnen blev därefter. Lika delar ångest och illamående inledde morgonen, tog mig igenom terapin, har dock ingen aning om vad vi pratade om, får ta igen det på fredag. Skammen förföljer mig dagen igenom, men det sjuka är att jag gång på gång återkommer till att ångra att jag inte plockade ut stilnocten, då hade jag definitivt sluppit den här dan, ja många dagar.
I morgon är det dags för praktik igen, frågan är bara dock hur jag ska kunna ta mig igenom den, verkar inte lovande just nu, ångesten skriker och det är svårt att få tyst på den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar