Idag är det verkligen så här det känns, har tillbringat helgen i Knutby, bott hos Maria B. I fredags var det det församlingskväll, men det blev inget särskilt och igår tog vi sovmorgon och tog det lugnt hela dan, tog en solskenspromenad till affären och lagade mat och pratade Massor hela dan, kvällen avslutades ihop med underbara Susann. känns dock så avlägset att sitta i hennes soffa, det är 2.5 år sen jag flyttade så på ett sätt känns det som evigheter sen, en annanvärld liksom men samtidigt som att det känns som att det var igår, men ngt är annorlunda.Borde väl kanske ha börjat ana vad som skulle börja snurra i tankarna idag, men inte och det var väl tur det... På gudstjänsten under Urbans predikan började känslorna komma ikapp, budskapet att; minns du vad Gud har gjort i ditt liv, bevarar du det i ditt hjärta så att Gud kan fullborda det han har påbörjat ? och det var väl då som känslorna och tankarna började komma ikapp, började gråta och sen gick det inte att sluta, fick panik av vetskapen om att jag valt bort ett liv i Knutby, jag valde att flytta och gå längre in i min sjukdom, valde bort ett liv tillsammans med människor som jag älskar Och som Också älskar mig. Ett stort Varför skriker i mitt inre, jag vill så gärna leva nära men det går inte, jag har gjort mitt val och måste leva med dess konsekvenser oavsett hur ont det gör och påverkar min livskvalite. Jag sitter placerad på Lenagården och kan inte dela mina vänners vardag, ursäkta Kim, Bella och alla ni andra vänner på LG, men som jag uppfattar det finns det olika typer av vänskap, ja jag hade aldrig lärt känna er om vi inte "råkat" hamna på samma behhem, men vänskapen med alla älskade vänner från Knutby ligger på ett djupare plan och jag saknar dem när jag inte är där, det kan inga telefoner eller datorer i världen lindra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar