Nu är det bara nio dagar kvar här, så nu börjar det kännas. Trodde att jag bara skulle vara glad över att den här dagen snart är här, som jag har längtat efter att få flytta men nu när det börjar bli dags känns det inte lika bra längre. Jag kommer ju att sakna det här gänget, även om det ska bli skönt att slippa vissa... Men att börja om med nya boende och ny personal känns inte så lockande, börjar oroa mig för hur det ska gå. Jag har ju gjort framsteg när det gäller den sociala fobin, men kommer jag att kunna hålla kvar nåt av det eller blir det till att börja om på ruta ett igen, eller t.o.m ruta noll. Men jag får väl använda mig av DBT-termen acceptans, det är bara att gilla läget....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar