En dag av tårar

Önskar att den här dan snart tar slut eller att nån väcker mig ur den här madrömmen, för visst måste vara så att det här inte är på riktigt utan bara ngt elakt practial jokes från kommunen, eller ? Förmiddagen började med att Kicki från göransgården ringde, åh, vad jag önskar att jag sluppit det samtalet. Hon hade pratat med boendesamordnaren på kommunen och det var inget roligt besked för min del, det är fullt på klockarbo, ( vilket jag iofs redan visste) men det skulle ju bli plats i höst, Lotta lovade att jag bara skulle behöva bo på GG i sommar, en liten sommarsemester på landet. Beskedet från klockarbo skulle komma efter semestern, men Jeanette (f.d kp på GG) har hela tiden sagt att Lotta är positiv och flytten till lgh:en bara var en akut lösning iväntan på tomplats på Klockarbo, så här har jag gått och väntat på besked, väntat på att det ska bli måndag så jag kan ringa Lotta och få veta nåt. Och så kommer Kicki och slänger i ansiktet på mig att det inte alls blir nån flytt i höst och inte i vinter heller, tidigast till våren, OM det blir nån flytt, "du är iaf inte redo att flytta till klockarbo än, tänk om du flyttar dit och så märker du efter två-tre månader att det inte går, det kommer att bli jätte jobbigt för dig att flytta runt" Jag som har haft det som min stora motivation till varför jag ska stå ut med GG att snart, snart får jag flytta, hur ska det gå nu när jag inte längre kan hålla det i blicken.

Nu har jag gått och väntat och våndats, men ändå långt inne kunnat hålla fast vid att Lotta är positiv till Klockarbo, trots att jag inte fått ngt svar från Klockarbo så har det ju ändå låtit positivt, men i ett enda svep så slets allt ifrån mig. Trodde jag jobbade i motvind när det gällde personalen på GG, men nu inser jag att det är som att jobba mot en vägg, omöjlig att forcera, hur ska jag kunna få flytta om Kicki säger till boendesamordaren att jag inte är redo, för F-n jag har varit redo sen dag jag lämnade LG.

Varför kan inte alla dagar få vara som gårdagen, en helt fantastisk dag med underbara Kimsan, besök på Lg ( även om det kändes väldigt konstigt att vara tillbaka så var det roligt att träffa alla), hem till Jessica en sväng och sen runt, runt i lilla bilen med Waka, waka på högsta volym.

Varför, varför, varför, varför blir det så här ??