Ja, jag är väldigt säker på efter den här helgen att det inte är gg:s personal som gör att jag tar mig igenom dagarna. Att tappa kontakten med dem vore ingen förlust, kanske t.o.m ngt positivt, jag kan inte se att de hjälper mig på ngt sätt, visst de delar upp min apodos dygnsvis, men allt annat då, det är ju t.o.m så att de emellanåt får mig att må ännu sämre än vad jag redan gör. Det tycks kvitta vad jag än gör eller säger så lyckas de alltid vända det till att det är mitt fel det som sker. Visst ska jag hämta hem ansvaret, men det finns en liten variabel i ekvationen som de tycks glömma bort helt, jag är boende och de är personal, det finns en (snarare många) orsak till att jag tillbringat de senaste två åren med personal omkring dygnet-runt. Så man kan inte lägga allt på mig och förvänta sig att jag ska fixa det, på sikt javisst, men inte från den ena dagen till den andra. Blir en nöt för Susanne att hjälpa mig att lösa, hur ska jag få det att funka med personal som inte tycks vilja lyssna eller hjälpa mig.
Har ändå haft en underbar helg, började väl inte helt lysande men den tog sig, lyckades ta mig ut från lägenhet och åka iväg och vem möter jag på Coop om inte Kimsan, så kvällen tillbringades i hennes nya lgh mitt bland flyttkartonger och Ronja som tycks ha hittat 100 nya ställen att gömma sig på. Söndan flöt på i sällskap med den alltid lika underbara Jessica och hennes familj, bandyträning, hundpromenader, höstgreja i trädgården och Tacos, sen blev vi däckade i varsin soffa. Så tack Kim och Jessica för att ni förgyllde min helg och fick mig att känna mig som en ganska normal 27-åring, inkl. korta ben, lockigt hår, lila jacka och, jag lovar, mina bröst är fortfarande äkta.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar