All röra kring hur och var jag ska bo påverkar oxå, tänk att ha en planering på lite längre sikt, tänk att veta t.e.x att nu ska jag bo här i ett år med de här insatserna, istället för att ständigt få höra att detta är en tillfällig eller temporär lösning. Du ska bo här över sommaren sen ska du flytta, sommaren går, det är fullt på det andra boendet du får bo här till årskiftet. det blir nytt år, jamen du tycks ju klara bra att bo så här, dags att leta efter egen lgh tills vi ses i maj. Är det förståeligt att det blir för mkt för min lilla hjärna, A och O för att jag ska kunna hantera min vardag är att jag har tydliga ramar och vet vad som händer och väntar mig, jag fixar helt enkelt inte att saker och ting blir hängades i luften. Känns inte alls kul att behöva inse att jag inte fixar en vardag som andra i min årskull gör, spontana infall från min omgivning kan få hela min världsbild att rasa, jag måste veta i god tid innan så jag hinner förbereda mig och ställa in mig på hur saker ska ske. Konservativ ?? saker ska helst vara på samma sätt som de alltid ha varit då mår jag som bäst. Finns en del funderingar hos mina vårdkontakter kring neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, autismspektrum och utifrån vad psykologen säger så har de nog både en och två poänger i det, men kötiden till utredning är just nu 3 år i U-sala landsting, om man inte betalar förstås för det hos en privat vårdgivare, men återigen då är det där med ekonomi.. Lär återkomma i ämnet
tisdag 29 mars 2011
Två inlägg i ett
En hjärna som går på helvarv just nu, känns som att det finns allt för mkt som vill dra ner mig, senaste tillskottet; förstår inte hur jag ska få min ekonomi att gå ihop, när räkningarna var betalda fanns det 1100 kvar på kontot och nästan en månad kvar till nästa utbetalning. En månad som innehåller både tandläkarbesök och uthämtning av medicin, sån där förbenad medicin som inte omfattas av läkemedelsförsäkringen... Blir lite lätt trött på att ha en rysk läkare (vore det bättre att ha en med svenskt ursprung?) som tydligen gillar att skriva ut en massa konstiga mediciner plus de vanliga. känner mig som en knarkhandlare varje gång det är dags att plocka fram dagens doser eller ännu värre när man ska iväg ngr dar och behöver hamstra ihop, men det var inte mina medicíner jag skulle skriva om idag, en parantes ber om ursäkt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Förstår att det är jobbigt att inte ha en fast punkt i tillvaron. Hur ska man kunna må bra då kan jag tänka. Min son ska ju utredas nu via BUP. Det är ett års väntetid men åberopar man vårdgarantin skickar de remiss till privat vårdgivare. Kostnaden för oss blir den samma. Borde inte det gälla vuxna med? Tack för dina fina kommentarer hos mig. Kram
SvaraRadera