Kura ihop mig till en boll

Det nog känslan jag har just nu, vill kura ihop mig till en boll och helst försvinna in ngt mörkt hörn. Ikväll är det kör men jag orkar verkligen inte gå dit, orkar inte försöka spela ett social spel som jag inte behärskar utan bara gör fel i hela tiden. Visst vore det bra att komma iväg, ensamheten är ju det värsta oftast fast frågan är vilket som egentligen att värst, sitta ensam och känna sig ensam eller att vara med msk runt omkring sig och ändå känna sig ensam ?
Vet att jag har tjatat om det förrut men jag kan verkligen inte acceptera att jag fortfarande måste bo på gg, visserligen på heltid i lgh så jag slipper konfronteras med de andra boende där ute, men frågan är hur bra det är för mig att bo ensam i en lgh med närmsta personal en halvtimmes cykeltur bort, om dessutom personalen i realiteten har noll koll på hur de kan/ska hjälpa mig när det krisar. I krissituationer vill jag inte behöva höra; att jag har ett korkat beteende, du kan inte klaga på att du mår dåligt av dina sår eftersom du får skylla dig själv som orsakat dom eller att jamen alla mår lite dåligt ibland, det kan vara toppen jämt. Tror dom att jag är helt j-vla dum i huvudet ? eller så är det precis det jag är ? Håller alla tummar och tår att min psykolog ska ha nåt nytt att berätta i frågan i morgon när vi ses, hon har lovat att ringa till Lss-enheten så jag hoppas verkligen att hon fått tag i ngn som kan ge nåt svar. Men ska jag vara realistisk så lär det väl dröja, hoppades redan för ett år sen när jag flyttade till lgh att jag skulle slippa bo där när det blev 2011, men med facit på hand var det naivt av mig att tro det, nu lutar det väl åt att 2011 kommer att hinna övergå i 2012 innan ngt positivt händer på den fronten. Nä nu ska jag sluta tjata om det, lovar att inte skriva igen om det förrän jag vet fått ngt besked ( så självklart hoppas jag att få kunna skriva snart).
Igår gick jag min sista (?) rond mot läkaren på brännskadecentrum, jag får ingen mer återbesökstid dit utan de tycker att jag kan äta upp pencillinkuren och sen kan jag vända mig till distrikssk istället, happ så var det med det, devisen vård på lika vilkor gäller tydligen inte om man är självdestruktiv och instabil, blev rätt sugen på att säga till de som satt i väntrummet att; om ni själva är orsaken till att ni sitter här så är det ingen ide´att ni väntar på att träffa läkaren, de tycker ändå att ni får skylla er själv, men det gjorde jag ju såklart inte. Nu har jag pyst färdigt för den här gången, hoppas vara lite. åtminstone lite mer positiv nästa gång.