fredag 19 februari 2010
Pestdag
Fick tillslut även den här dagen att gå, linserna är grumla efter alla tårar som fällts. Blev ett totalt psykbryt under omläggningen, det gör så j-vla ont rent ut sagt, finns inte en chans i världen att jag för en stund kan få glömma bort vad som döljer sig under alla omläggningar på vaden. De sa ju att det skulle läka på 14 dar och nu har det gått den dubbla tiden och inte finns det en tillstymmelse till läkning, snarare tvärtom... Varför kan det få gå bra till slut, hur länge ska jag behöva stå ut med konsekvensen av mitt handlande. nu har det snart gått 10 månader och på de månaderna har jag hunnit med två operationer och ett hundratal omläggningar, till vilken nytta då ? Har ju bara blivit ett enda långt lidande av det. En tröstlös kamp för att försöka sona mitt brott. Det enda positiva idag blev väl att jag lyckades förmå mig själv till att skicka iväg en gråtande smiley till Urban, kändes bra att få svar, då är jag inte helt ensam i mitt lidande iaf.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar