
Funderar på hur jag egentligen mår, varför går jag in och läser på såna sidor som jag vet med mig att jag riskerar att bli ledsen av att läsa. Visst glädjer mig åt Kim, det är henne väl förundrat att få "ordning" på sin tillvaro, men samtidigt blir jag påverkad av att läsa om när hon inte mår bra, saknar henne och de andra ute på Lenagården, känner mig såm ensam när jag sitter här och ännu ensammare ska jag bli iom flytten. Jag vill Verkligen flytta, men frågan är hur jag kommer att må där borta, vad ska jag då skylla på när jag mår dåligt ? Kommer jag att klara av att inte självskada eller ta tabletter när det kör ihop sig ?
Jag vet att jag inte får göra destruktiva saker, det är ju liksom ett av vilkoren för att jag får flytta, att de litar på att jag inte gör det längre och huvudvilkoret för att jag skulle komma ifråga för Klockarbo, fast där verkar det ändå som att jag har bränt mina broar för evigt trots att Lotta säger motsatsen, vad är annars förklaringen till attt de fortfarande tre månader efter bedömningssamtalet inte hört av sig och lämnat besked, vad väntar de på, tror de att jag har glömt bort min dröm eller vad beror det på ? Samtidigt vet jag ju också med mig att ett Nej kommer innebära att jag ger upp, varför ska jag fortsätta att kämpa för nåt som jag ändå inte får ta del av.
Visst är jag väl medveten om att allt inte blir guld och gröna skogar bara för att jag kanske skulle få en etta Luthagen, men det skulle innebära en känsla av att allt slit, alla tårar som fällts, alla negativa känslor som jag har lyckats ta mig igenom, all ångest som nästintill slitit mig itu inte har varit förgäves.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar