Tummen upp för bra handledare

Jaha vad ska man skriva om idag då ? Huvudet är fullt av tankar och intryck, måendet fortsätter att hoppa upp och ner snabbare än en jojo i full aktion. Insåg idag på skolan att jag nog ändå har förändrats sen jag började där i höstas, för ett tag sen utökade jag tiden där med ytterligare en dag, men idag sa min handledare att måndagar inte är någon bra dag för dom att ha mig där. På grund av att personalen på fritids har sekretess om barnen så får jag eg inte vara med på veckoplaneringsmötet som jag varit sista tiden. Kände hur tårarna började bränna bakom ögonlocken, varför hade jag inte kommit på det själv och dessutom till syveende och sist är jag alltså inte längre "en av dom andra", det är skillnad på mig som praktikant och personalen eller lärarstudenterna. Gick undan och lät tårarna komma men det gick ju inte att dölja efteråt, så när min handledare frågade hur det var så var som att sticka hål på en ballong och tårarna kom igen och jag fick förklara mig, det hade jag aldrig gjort för ett halv år sen, då hade jag svalt och svalt och tagit ut det på mig själv när jag kommit hem. Så nu får jag nog ha kvar mina måndagar men göra andra uppgifter när de har mötet, så det som först blev jättejobbigt blev nog rätt så bra till slut ändå.
 Vilken tur jag har eg som har så bra handledare på skolan som förstår sig på mig och min Aspis, de talar om när det blir förändringar ( är ju inte min starka sida...), de vet hur jag reagerar på för mkt intryck på en gång ( inga musiklektioner eller fritidstimmar med andra ord) och att sociala aktiviteter med andra vuxna inte ligger på min 10-i topplista ( fika i personalrummet är alltså inget jag njuter av).

Nu blir det bingen, i morgon är jag ledig men då har jag istället en lägenhet som nog skulle må bra av lite städ och egentligen mår jag ju oxå bättre av att ha ordning och reda. Varför är det då så svårt att hålla lägenhet tipp-topp när det är så man vill ha det. Men det är jag kanske inte ensam om, så då kanske jag är lite Svensson iaf...