Just nu känns det som att livet är en modifierad boktitel av Ann Heberlein; jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Fast i min version blir det mer; jag vill inte dö, jag orkar bara inte leva. Har ingen ork till att göra nånting, blir mest sittandes eller liggandes på sängen mer eller mindre apatisk. I fredags var det åter igen dags för terapi, fanns mkt att prata om efter den här sommaren, men det blev mest korta meningar som bröts av att tårarna hotade att svämma över. Kontentan av terapin blev iaf att jag ska få hjälp av min psykolog med att skriva Lss ansökan till annat boende, hoppas att det kan leda till någon förändring men med tanke på hur lite som går min väg känns det ganska hopplöst. Orkar inte ens skriva mer, hoppas ha mer ork en annan dag. Får kämpa vidare med krislistan till dess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar