Som sagt upprörd är bara förnamnet för vad jag känner just nu, det känns som att inget kan gå rätt eller lätt den här veckan, psykiatrikern var sjuk och när jag ringer till min biståndshandläggare för att försöka få till stånd ett möte med henne angående min boendesituation och för att jag nu fått den diagnos som hon sagt kommer att förändra mkt, ja vad möts jag av då. Hon är tjänstledig tillsvidare och den handläggare som ska ta över kommer inte tillbaka förrän i september. Hur ska jag då kunna få nån hjälp med att dra igång en förändring, väl medveten om att det kommer att ta tid, jag har ju så gott om tid och behöver aldrig vänta på ngt....
När jag pratar med mamma får jag veta att hon ringt till plastiken och fått det bekräftat som jag ngstans långt inne befarat vara sant men som jag inte riktigt velat tro på för det kan ju inte vara sant men det är det. Anledningen till att det strulat så mkt med plastiken är för att de bytt läkare och hon och den gamla är inte överens, hon vill inte göra ngn operation eftersom det är jag själv som orsakat mitt sår eftersom jag är psykiskt sjuk, hon tycker inte att det är lönt att lägga resurser på en psykiskt sjuk patient som har ett pågående självskadebeteende och dessutom eftersom jag lägger om såret själv så är det därför det inte läker. Jag trodde inte det fick gå till så här i svensk sjukvård idag, en sak att en läkare kan ha de här åsikterna, men det ska inte påverka den behandling hon ger eller inte ger. För det 1 jag lägger om mitt sår på precis samma sätt som de gjorde på plastiken, om de inte tycker att jag kan göra det själv, varför ger de mig inte tider för oml isf., för det 2 är jag inte helt grön när det gäller att ta hand om sår ( har ju 15 års erfarenhet men det är det nog inte så lyckat att säga i morgon), jag har faktiskt min ssk-utbildning med både teoretisk och praktisk undervisning kring sår. För det 3 har mitt ss minskat avsevärt och jag har inte "skaffat" mig fler sår sen benet.
Dessutom det blir så absurdt när man börjar tänka efter, ska en person som röker och får KOL inte få ngn hjälp av sjukvården eftersom man orsakat sjukdomen själv, eller en person som får diabetes till följd av sin övervikt ska inte få hjälp med att behandla den. Men är man psykiskt sjuk får man ta konsekvenserna själv, som att man själv valt att leva med ångest och destruktiva tankar, jag har iaf inte valt det och det är jag tämligen övertygad om att ingen annan heller har.
Den läkaren borde anmälas. Vi bor för tusan i Sverige och här får alla människor lika vård. Eller tanken är det i alla fall och det tjänstefel att göra som denna doktor. Jag vet att det inte hjälper dig men jag blir så upprörd. Att ha en psykisk sjukdom är jobbigt nog. Om man sedan ss eller liknande för att man mår så skit är det dubbelt så jobbigt. Då ska man inte behöva ta sådan skit. En sak till, när personal/handläggare/myndighetsperson slutar borde det väl gå lite pedagogiskt till i alla fall. Håll ut/kram
SvaraRadera