Befinner mig nere hos mamma och pappa, efter allt strul som var förra veckan kände jag att jag måste bort från uppsala några dagar. Jag stod inte ute med att sitta i lägenheten och vänta på att någon annan ska ta tag i och hjälpa mig. just nu finns det ju ingenting jag kan göra för att förbättra den. Jag är helt beroende av andras beslut och handlingar, hatar att vara så utlämnad till myndighetspersoner och personal på olika instanser och instutioner. Var till ackis i torsdags tillsammans med personal från mitt boende för att jag skulle kunna få stöd när jag träffade läkaren, men det hjälpte inte, hon satt mest tyst i ett hörn medan jag fick ta emot kritik och bli ifrågasatt, inget jag sa eller gjorde var rätt, omläggningar skötte jag fel, jag tvättade inte såret på rätt sätt och vad jag än sa så var det ju fel. Hon visste minsann vad som var bäst att göra för att såret skulle läka och det var defintivt inte att operera, för det var så resurskrävande och misslyckas det skulle det bara skapa fler sår. Ja visst blir det ett sår till om man för op eftersom man måste ta huden nånstans ifrån men det såret läker ju på max 14 dar. Att jag försökte förklara vad jag tror är det bästa att göra med ett sånt här sår utifrån att jag varit i samma situation tidigare hjälpte föga, känslan blev att det spelar eg. ingen roll vad jag säger, hon lyssnar iaf inte. Så var det så att det inte läkt ihop om en månad fick jag höra av mig igen till plastiken för att få det omsett av en ssk.Har såret läkt ihop om en månad vet jag inte vad jag ska hitta på som motprestation för jag tror verkligen inte på det, äta blodpudding kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar