Har verkligen fått känna på att livet som bipolär innebär en ständig berg-o-dalbana, har varit en dag med mkt känslor både positiva och negativa, en dag full av tårar och ångest men också lite skratt emellanåt. Tillbringat dan i Knutby med allt vad det innebär, av både social samvaro och connection uppåt. Lyssnade en stund på Urbans predikan, men det blev för jobbigt att ta in så efter en stund av tårar stängde jag av och ångesten slog sitt grepp om mig, tankarna var allt annat än ljusa och ångesten skrek i hela kroppen. Ville absolut inte gå fram, skämdes så för mina tankar och handlingar, jag vill inte behöva säga; "jag vill inte leva i en tillvaro där varje dag innebär en kamp för att stå emot destruktiva tankar och tvingas inse gång på gång att jag misslyckas, jag vill leva ett liv, inte föra en kamp i en hopplös tillvaro, som ibland t.o.m innebär kamp på liv och död."
När allt är mörkt och bördorna tynger ner mitt liv
Då har du lovat att bära mig
Ja du har lovat att bära mig genom svårigheter
När skuggorna tar över, när jag är ensam och rädd
Då har du ändå lovat att bära mig
Mycket tankar och känslor ventilerades under eftermiddagen, varit en tuff dag på många sätt, vågat vara ärlig i mångt och mkt, vilket kostar på. Tänk om kärleken inte håller, borde nog egentligen ha insett det nu efter alla år i församlingen, men ändå finns tankarna där under ytan och gnager. Tror att skammen är det värsta, varför har det blivit så här, varför flyttade jag, varför stannade jag inte kvar och försökte bli frisk istället för att fortsätta fly, inget blev ju bättre av det. Orkar inte skriva mer, försöker få tyst på alla tankar som vill övermanna mig, avslutar med ytterligare citat från Åsa.
Så många gånger som du trott att du är helt övergiven
Men jag vill visa dig mitt barn att jag aldrig överger dig.
Inget mörker kan bestå, när du vilar i min närhet
Och alla de problem som du tror att du är helt ensam om
Jag vill hjälpa dig, om jag bara får ta hand om dem
Åsa M Waldau
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar